onsdag 31 december 2008

Gott Nytt Bokår!

Jag önskar alla ett Gott Nytt Bokår med "DirreNs-2008-boklista":

Årets bästa: Flyga drake
Betyg: fem högt flygande drakar av fem möjliga.





Årets näst bästa: Tusen strålande solar
Betyg: fem stora strålande solar av fem möjliga.




Årets sämsta: Den svarta boken
Betyg: En sönderslagen finkelsmakande flaska genever, alltså en oljig, trögflytande och illasmakande sörja som man undrar varför någon överhuvudtaget kommit på idén att producera. Smakar detta inte illa nog så tänk på Beska droppar. Blä!

Årets onödigaste: Gunillas man försvann
Betyg: Boken får omdömet "Kan bli något" men då från en utkastnivå. Högsta betyg utdelas däremot till Gunillas vänner som verkat vara helt fantastiska - jisses, vilken kvinnokraft!



Årets läskigaste: Shadow man
Betyg: 5 mardrömmar av 5 möjliga. Läs den om du törs!





Årets mest underhållande: Underdog
Betyg: fyra fluortandssköljningar av fem möjliga. Fem tapperhetsmedaljer till huvudpersonens mamma som trots att hon är ensamstående förälder och underbetald industriarbetare aldrig tappar humöret, ger upp hoppet eller struntar i föräldraskapet.


Årets kurslitteratur: Ideologi och strategi
Omdöme: Ska enligt texten på baksidan vara "spännande som en deckare". Osäkert om den lever upp till det, men boken har i varje fall bilder. Dessutom innehåller den en redogörelse om lurifaxen Ingvar Karlssons trix för att få sin EU-vilja igen - det trodde man inte om Ingvar som ser så oskyldig och ofarlig ut.

Årets författarpar: Roslund och Hellström med:

och som får årets uppmaning: vässa pennnorna och skriv snart igen!

Gott Nytt Bokår - må 2009 bli ett enastående bokår även det!

BokmalsDirreN

måndag 29 december 2008

Gösta jönsar vidare


Oförtjänt dålig kritik har filmen "Vi hade i varje fall tur med vädret - igen" fått.

Förmodligen består Sveriges filmkritikerkår av en samling humorlösa tråkmånsar.

Filmen "Vi hade i varje fall tur med vädret - igen" går man inte på för att få uppleva en revolutionerande finkulturell filmupplevelse. Filmen "Vi hade i varje fall tur med vädret - igen" går man på för att få skratta.

Skratta det gjorde jag, sonen och mannen. Skrattade gjorde hela biosalongen som förresten var fullsatt. Det räcker med att höra Göstas gnälliga och lite sliriga röst för att börja garva.

Betyg: tre asgarv och en massa fnitter av fem skrattanfall möjliga. Vill du ha roligt i 1 timme och 35 minuter ska du se filmen.

FilmDirreN

Varning! En liten biomeny = en liten pop-corn och en liten dricka räcker bara genom reklamen OM du ätit spagetti och köttfärssås innan och OM du lagat maten själv. Så var det i varje fall för mig.

söndag 28 december 2008

Migrän ger städning

Hann inte mer än stiga upp, äta en liten ynklig macka och dricka två rejäla koppar kaffe då jag fick migrän.

Jädrans!

När värsta anfallet var över, synen tillbaka och bakfyllehuvudvärken började sätta in bestämde jag mig för att städa. Dagen var ju ändå förstörd.

Egentligen är det dottern, som mot betalning, veckostädar. Veckostädning innebär damning, dammsugning, skurning av badrum och torkning av golv varannan vecka. Eftersom dottern har flytt fältet till fjällen och lämnat ett oveckostädat hem bakom sig var det bara att ta fram dammsugaren och moppen.

Jag har idag lärt mig att i veckostädning ingår inte dammsugning bakom något. Inte i någon vecka bakom någonting överhuvudtaget. Jag har idag därför fyllt en dammsugarpåse med damm som funnits bakom sängar, soffor och databord.

Men vad kan man räkna med när man anlitar svart städhjälp.

I veckostädning ingår inte heller att städa sonen rum, det får han göra själv. Det gör han inte själv. För lite drygt en vecka sedan hotade jag honom med livstids halshuggning om han inte dammade och dammsög sitt rum.

Tänkte att jag skulle vara snäll och veckostäda sonens rum också då han är borta och spelar pingis hela dagen - som en liten glad överraskning. Tänkte att det kan inte vara någon större ansträngning med tanke på att han nyligen städat sitt rum ordentligt.

Sonen blev nog inte så rädd när jag hotade honom med den där halshuggningen. Han hade nämligen inte dammat någon yta högre upp än sin egen ögonhöjd, ungefär 1,50 m över havet. Han hade inte heller dammat bakom något. Han har ganska många saker på sitt rum med yta bakom.

Kanske har han haft dottern som städlärare.

Vad vet jag. Mer än att nu sitter jag här med ett städat hem och en bakfyllehuvudvärk orsakad av migrän.

Det blir bättre imorgon - då ska jag plugga.

StädDirreN

En liten dammsugare, som på bilden, hade varit gott till kaffet.

lördag 27 december 2008

Flugor vs himmelen

Jag grät ingen skvätt men frös rätt rejält i mina gympaskor då jag vinkade av min dotter på tågstationen idag. Någon idé att gråta över frusna fötter är det inte heller - det är bara att vänja sig.

11 dagar i tunna gympaskor oavsett väder! Har jag framför mig! Sen kommer mina vinterstövlar hem igen.

Fötterna fick det däremot varmt och gott på biblioteket, dit jag åkte direkt efter vinkningarna på centralen.

Snabbt som ögat hyrde jag filmen "Så som i himmelen" och lämnade tillbaka boken "Flugornas Herre".

Båda fanns som alternativ att studera ledarskapshandlingar och gruppbeteenden i som näst sista uppgift på kursen.

Boken "Flugornas Herre" valde jag först bara för att jag redan sett filmen "Så som i himmelen". Jag somnar i princip alltid när jag ser om en film. Enda undantaget är Shrek-filmerna som jag kan se hur många gånger som helst - jag gillar träsktroll!

Men "Flugornas Herre", seriöst, hur tänkte bästa Högskolan på Gotland där? Studera ledarskapshandlingar och gruppbeteenden i en församling barn mellan 6-12 år, som kraschat på en öde ö och som dessutom är hungriga redan på sidan 26?

Nej, imorgon ska jag ta tuffa tag med disciplinen och börja försöka ta mig igenom näst sista uppgiften.

Önska mig lycka till!

PlugghästDirreN

Från inbillning till allmänbildning?

Idag är en lika bra dag som någon annan att allmänbilda sig genom att ta reda på vad jag ska ha flickr.com till.

Ladda upp bilder.

Jaha.

Och?

Nu finns i varje fall några av mina husmorssemesterbilder där - till DirreNs flickr-sida.

Hade inbillat mig att det var något nytt. Något behövligt nytt. Något nyttigt nytt.

Kanske inbillade jag mig fel.

StadshusDirreN

Du som vet mer än jag om flickr får gärna kommentera detta inlägg och rekommendera mindre vetande StadshusDirrar hur de använda tidsenliga webbtjänster...eller vad det nu är.

Först till kvarn...

Hemma hos mig heter det inte "Först till kvarn får först mala" utan "Först till strumplådan får varma fötter".

Först till strumplådan är dottern som idag åker till Sälen för att stanna där i 11 dagar. 11 dagar - det är samma siffra som antal normallånga strumpor hon och jag har ihop, då inkluderat de tre par jag fick av henne på julafton. Kvar i den gemensamma strumplådan finns förvisso ett otal golfstrumpor, såna där med korta skaft.

Inte nog med att hon packat ner 11 par strumpor, hon har lånat mina vinterstövlar också. I och för sig innebär det att jag inte behöver några strumpor för i vad och varför ska jag gå ut när det är vinter ute och jag är utan vinterskor? Skulle det töa upp kan jag alltid ta på mig mina golfskor och ett par av mina golfstrumpor.

Ibland ångrar jag att jag inte köpte strumpor när jag ändå var nere på stan igår.

För det mesta ångrar jag att jag överhuvudtaget var på stan igår.

Det var en besvärlig upplevelse ur många dimensioner.

En annan besvärlig upplevelse blir att vinka av dottern vid tåget. Kanske gråter jag en liten skvätt. Jag kommer att sakna både henne och mina varma sköna strumpor!

StadshusDirreN

fredag 26 december 2008

Finanskris?

Sonen och jag var nere på stan för att handla:

1) långärmade t-shirts åt sonen
2) träningsväska åt sonen
3) vantar åt sonen och åt mig

När vi kom ner på stan pustade jag ut!

Det är ingen finanskris i vår kommun. Stan var fullbelamrad med penningstarka invånare, som trots att utgiftstunga julafton nyligen passerat, handlade både rea- och ickerea varor för fullt.

Folk var som tokiga och trängdes och levde rövare - allt för att få handla. Och mitt i allt det där stod sonen och jag som bara ville ha varsinna par med vantar och en liten enkel träningsväska (sonen konstaterade att han hade gott om kortärmade t-shirts och lite tjockare tröjor, varför långärmade t-shirts enkelt kunde strykas från inköpslistan).

Vi köpte snabbt varsinna par fleecevantar, likadana svarta och båda i storlek medium vilket är som gjort för att vi blanda ihop dem med varandras förstås, samt en träningsväska åt sonen. Sedan gick vi med bestämda steg till McDonalds, för trots att shoppingturen varit kortvarig hade hungern drabbat oss hårt.

På McDonalds var det inte heller någon finanskris. Det var däremot kaos.

Därför gick vi istället till Hemköp och köpte grillad kyckling och Brännhults nypressade clementinjuice. Sen gick vi hem.

Det var det bästa på hela dagen - att få gå hem.

Nu är det en stund sedan vi åt upp den grillade kycklingen och drack upp den relativt nypressade juicen.

Kanske är det finanskris här hemma. Nästa måltid blir nämligen "alternativa rätter" som det brukar stå på sonens skolmatsedel när barnen serveras en buffe bestående av veckan rester.

De "alternativa rätter" som serveras ikväll består av risgrynsgröt, tortellini, potatisgratäng och köttbullar. Själv skulle jag vilja ha ett alternativ till de alternativa rätterna.

Alternativet skulle kunna vara att jag börjar mitt "nya liv" redan idag (ett nytt liv ska man enligt tradition börja på nyårsdagen).

Jag hoppar helt enkelt på flygvärdinnedieten som innebär att jag till middag ska äta en halv grapefrukt som sköljs ned med två glas rödvin.

Till det utbringar jag en skål för den snabbt övergående finanskrisen!

JulDirreN

torsdag 25 december 2008

"Hua för en julafton"

Stillsamt, med några intressanta och ett och annat obegripligt inslag, firades julafton.

Familjen var hembjudna till min mor och far liksom svärmor och svärfar. Glögg skulle drickas, kråset skulle smörjas och tonåringarna skulle öppna mest platta paket...eller kuvert då.
Och så blev det då äntligen mat. Massor av mat.

Svärmor satt och tittade på den oöppnade OP-flaskan, för det ska ju drickas nubbe till sillen såklart. Plötsligt säger hon, så där obegripligt och mystiskt som bara svärmor kan:

- Det här har jag aldrig druckit förut och det smakade ju faktiskt riktigt gott.

OP-flasken var fortfarande oöppnad.

Till sillen skulle det emellertid snart nog skålas. Och sjungas nubbevisa, enligt påstridiga barn. Vår kamrat P. har i alla tider sjungit nubbevisa - både till och utan själva nubben. Förmodligen är han också upphovsman till "Hua för en julafton" som jag och mina barn nu framför vid julbordet:

"Hua för en julafton
hua för en jul
ungarna sket i våffeljärnet
och klämde åt"

Barnens mormor börjar prata om Christina Schollin (?). En bekants bekants bekants avlägsna släktings bekants bekant var på samma resa som Christina Schollin och Christina Schollins man. Christina Schollin var inte alls trevlig utan rent av riktigt otrevlig.

- Ja, säger svärmor och nu är det en sådan där mystisk klurighet på gång igen.

- Det märks ju på henne, svarar svärmor när mor min just har konstaterat att Christina Schollin inte är särskilt trevlig. Och fortsätter:

- Hon som verkar så snäll.

Och så firades ännu en jul - en fridefull jul.

God fortsättning på er alla tomtenissar där ute.

JulDirreN

Bilden är tagen från mina föräldrars fönster.

onsdag 24 december 2008

Fulaste granen någonsin

Det blev en julgran - den fulaste granen någonsin, enligt dottern.

Under "fulaste-granen-någonsin" ligger ett litet ensamt paket.

Det är till mig. Från dottern.

Och jag är ganska säker på vad som är i.

Snart åker vi till mor och far och äter mat. Istället för julblomma har jag köpt en varsin pocketbok till dem. Det är ofarligt att avslöja vilka, för de läser inte min blogg. De har högre läskrav än så ;)

Till far har jag köpt Fladermusmannen av norska författaren Jo Nesbo. Mor får En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg. Om de inte blir nöjda kan de byta med varandra eller annars kan de ha dem ihop.

Har jag tur får jag låna dem när de är utlästa.

Då ska jag lägga dem på hyllan vid min säng där jag har "att-läsa-böcker-när-organisationskursen-är-klar".

Den bokhögen innehåller redan ganska många böcker, men till "att-läsa-böckerna" kan man inte riktigt räkna med "Golfvett för roligare golf" och "Golf - experterns bästa råd och tips" av Nick Wright som också finns i högen.

De böckerna har jag redan läst, vissa delar mååånga gånger. De finns mest där om jag skulle ha en golfdröm och vakna upp och behöva slå upp exempelvis när det är fri dropp eller hur man räknar poängbogey.

God Jul önskar JulDirreN

måndag 22 december 2008

En klapp till mig

- Får du några julklappar i år då tror du? frågar jobbarkompisen när vi sitter vid fikabordet och hånflinar samtidigt elakt.

Jag blänger på vederbörande och svarar iskallt:

- Nej, jag har inte varit snäll - i år heller. Och med tanke på tonen i ditt senaste uttalande kommer du knappast att kunna nominera mig för julklappar till nästa år heller, tänker jag hämndlystet.

Jag får inte särskilt många julklappar, om ens någon. Dottern har köpt ett paket och jag vet exakt vad det är i det med tanke på att hon och jag delar strumpor numera. För övrigt är det soprent av paket adresserade till mig under julgranen. Tomten tar en rejäl omväg när han ser mig helt enkelt.

Ett par timmar efter fikbordsdialogen träffar jag en kamrat för lunch...som, hör och häpna...har en julklapp till mig. Jag blir så glad att jag genast sliter upp den - inget vänta till julafton här inte.

Så tji på er - ni som inte trodde att jag varit snäll i år!

JulklappsDirreN

På bilden ser ni min julklapp i paket och ur paket. Ett ljus i mörkret - precis som jag ;)

torsdag 18 december 2008

Fridfull jul

Vi önskar dig en fridfull jul med god mat, dryck och vila

och att du slipper fram och tillbaka i landet ila.

Bojkotta alla måsten/krav och njut av en bok.

Det kan vi lova gör dig både lugn och klok.

God jul alla läsare önskar Stadshusbloggen!

onsdag 17 december 2008

Tagga upp dig på stadshuset

Idag har jag nästan lärt mig något nytt!

Tagg är visst ett begrepp i mobilvärlden. Det är en symbol som likt en streckkod innehåller information. Till skillnad från streckkoden är den enkel att läsa för kameror som finns i mobiltelefoner.

Och? undrar du.

Det undrar egentligen jag också men kan utläsa av aftonbladet. se följande:
"De fungerar som länkar mellan den vanliga världen och den digitala. Du kan tex automatiskt surfa in på en sajt på mobilt internet att titta på en filmtrailer."

Du kan alltså göra en tagg av exempelvis din blogg - det gör du på http://www.beetagg.se/. Sen kan du trycka taggen på alla din tröjor (!), gå ut på stan och låta din tagg bli mobilkamerafotad och sedan får du jääätttemånga besökare på din blogg. På något digitalt mystiskt mobilsätt "skickar" den fotade taggen mobiltelefon till taggens webbadress.

Och? fortsätter du. Vad har jag för nytta av det här då?

Det undrar jag också.

aftonbladet.se menar att det bara är fantasin som begränsar vad taggsen kan användas till och hänvisar till det taggkrig som pågår i Spanien.

Vad bra - då vet jag! Taggkrig är självfallet ett exempel på något jag kommer att ha jääätttemycket nytta av.

TaggDirreN

tisdag 16 december 2008

G+

Det kan inte bli värre!

Så summerade jag veckans första dag.

Alfons faster säger till Alfons och hans pappa, när det klagar på att de har tråkigt, att "man måste ha tråkigt också för att kunna veta när man har roligt". Kanske är det en variant på "det måste bli sämre innan det blir bättre". Vem som säger det sistnämnda vet jag inte - men jag är ganska säker på att det är ett etablerat ordspråk, någonstans...

Tisdagen kom och med den betyget på den uppgift som jag ångestfyllt slet med mest hela söndagen (fast det värsta var nog ändå matbristen!). Jag fick ett G+ på min inlämningsuppgift, vilket gav ny och behövlig energi som jag tänker använda för att ta itur med nästsista uppgiften på kursen.

Den inleds med ett biblioteksbesök redan imorgon, då jag ska tvinga ner någon stackars bibliotikarie till Magasinet där det, enligt bibliotekskatalogen, finns 5 exemplar av "Flugornas Herre", varav ett som jag ska låna för kunna läsa och analysera gruppbeteenden.

Det har jag HELA JULEN PÅ MIG att göra. Tack snälla högskolan på Gotland för det!

Jaha, vad är då slutsatsen? Eftersom ångest gav G+ kan "värsta-dagen" också så småningom leda till något bra.

PositivitetsDirreN

Första bilden = Alfons som ser ut som jag kände mig igår.

Andra bilden = en bokhylla i Magasinet på bibblos - där någonstans står "Flugornas Herre" och väntar på att bli läst av mig.

söndag 14 december 2008

Nu börjar jag tröttna

Uppgift fyra av sex på min kurs ska in på torsdag. Idag är således dagen att ta itur med den - all litteratur är läst - nu ska den bara redogöras tillsammans med egna slutsatser och reflektioner.

Suck - jag börjar tröttna på det här ... det är förvisso kul att plugga ... men det tar ju så jädra mycket tid och jag vet inte om jag har några fler egna slutsatser och reflektioner att komma med - de har nog tagit slut. Det känns emellertid värdelöst att ge upp när över halva kursen är gjord, det är bara att försöka hitta trix att komma igenom dagen.

Trick ett är att göra en paus efter att varje delmoment på uppgiften är gjord - det har jag gjort - jag har belönat mig själv med att titta på musikvideon på youtube. Det var ingen jättebra idé för sedan delmoment ett har jag haft Coldplays Viva la Vida som ständig ljudvåg i huvudet.



Som visuellt komplement har jag haft videobilder av sångaren Chris Martin, vilket gjort det ännu svårt att hålla fokus på kursuppgiften. Det visuella komplementet har nämligen bidragit till att jag haft lust att studsa omkring och fåna mig som Chris gör ungefär 1,38 och 2,52 in på videon istället för att organisationspm:a. Och det är nog inte alls någon bra idé för en som i fredags gick på fest i pyjamas - tonar jag inte ner mig kanske jag blir inlåst på sluten avdelning.

Trick två var att belöna mig med något ätbart. Det kan jag glömma sedan sambon tog över ansvaret för köket - det finns ju aldrig något att äta. Till lunch åt jag två kokta ägg och tre plättar med jordgubbssylt. Däremellan har jag knaprat i mig en halv burk pepparkakor - nu har jag mest ont i magen.

Nej, när den här kursen är över ska jag upphäva vår överenskommelse och ta tillbaka makten över åtminstone livsmedelsinköpen. Mätt och belåten ska jag sedan bara sitta och vänta på att gräsmattan tinar upp så att jag kan börja golfa igen.

Trött-på-plugget-DirreN

Två rejäla kontraster

Malvas medlemmar lyckades då äntligen att få till en träff, om än med decimerad medlemsskara, hemma hos AnnaPanna. På dagordningen var, förutom att som vanligt äta god mat och dricka gott vin, att diskutera de nu två senaste odiskuterade böckerna, vilka visade sig vara varandras totala kontraster.

Flyga drake av Khaled Hosseini är en gripande roman som handlar om vänskap och svek. Den berättar också om Afghanistans historia från ett vackert och tämligen välmående land till det ödelagda land det är idag. Samtliga Malvor tycker att boken var mycket bra; den berör och ger perpektiv på tillvaron - så annorlunda det kan vara beroende på vart man är född och vilka otroliga möjligheter vi har som vi bara tar för givna. Boken väcker många tankar och känslor; en Malva funderar på vad det är som driver Talibanerna och vill veta mer; undertecknad har svårt att ta sig igenom de sista sidorna av boken på grund av tårfloder - jag klarar inte av att läsa om barn som far illa - trots det är det första gången en bok berör så mycket att jag gråter mig igenom den.

Betyg: fem högt flygande drakar av fem möjliga. Läs den även om du är känslig!

David Eberhard är överläkare i psykiatri och har skrivit Malvas nästlästa bok "I trygghetsnarkomanerans land". David menar att vi i Sverige har ett överdrivet behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror, vilket gör oss i praktiken bara allt räddare och snart helt livsoförmögna. Han menar att när vi växer upp och lever i en miljö där även ofarliga ting "görs" farliga nedrustas vår förmåga att tåla motgångar, vilket i sin tur gör att vår livskvalité försämras: alla människor kommer att möta motgångar och utsättas för "läskigheter" - det gäller att hitta sätt att hantera detta och det gör man genom att gradvis lära sig leva med livet.

Malvorna är inte lika imponerade av denna bok - vi håller med David i många av hans teorier, dock inte i alla. Vi tycker samtliga att karln gott kunde ha kommit fram till sina slutsatser på rätt många färre sidor. Han rapar om och vi blir uttråkade.

Betyg: ett halkskydd, en cykelhjälm och ett överfallslarm av fem möjliga säkerhetsåtgärder. Boken är värd att läsa - tips är att strunta i maratonläsningen och ta ett kapitel lite nu och då istället.

BokmalsDirreN

torsdag 11 december 2008

Vad är kultur?

Med anledning av att jag deltagit i en information om förslaget till ny gymnasieskola har idag två tankar snurrat runt i mitt, annars ganska tomma, huvud.

Först och högst väsentligast: vad är kultur? Vissa källor påstår att kultur är bild, formgivning, teater, dans och musik. Definitionen på kultur skulle kunna vara själva skapandet. Jaha!

Fundera på ordet en stund - kul tur. Har du tur en stund har du kul. En kul tur. Är kultur något som förenar många människor? Ja, det är det när vi snackar kulturkrockar för då innebär begreppet något vidare - mellan hela nationer och då ingår alla i någon slags kultur. Bild, teater, dans och musik förenar också många människor - Kent konserten i februari var slutsåld nästan innan försäljningen av biljetter startade. Definitivt en kulturupplevelse.

Helt säkert kan man gå på någon obegriplig utställning på något udda museum och även kalla det kultur. Huruvida det förenar många människor är oklart men osannolikt. Det är finkultur och en genre för sig.

Nu kommer vi till det svåra: idrott - är inte det kultur om något?!

Nja, inte i förslaget till ny gymnasieskola där förvisso ett studieförberedande program har arbetsnamnet typ "Programmet för Estetik och Humaniora". Det förstår jag också att idrott inte ingår som del av estetik och humaniora. Det som störde mig var emellertid alla smala programinriktningar som man anser är berättigade, vilka förslagsvis kommer att vara språk, kultur, dans, teater, musik, bild och formgivning.

Var är idrotten?

Idrott om något är både skapande och gemenskap - finns det något som förenar människor världen över mer än idrott? Det framtida tänka "kulturprogrammet", som mycket motsvarar dagens estetiska program, har inte för avsikt att producera någon större antal varesig Cullenbergare eller Persbrantare - programmet är studieförberedande och kulturinslagen är mest en bonus. Jag tycker att alla idrottintresserade ungdomar ska få samma chans att bonusutöva sin skapande verksamhet på studietid.

Förslag till regeringen: döp programmet till Kultur och Humaniora och lägg till inriktning idrott för idrott är kultur! Så det så!

KulturDirreN

Den andra tanken då - var tog den vägen? Jo, förslaget till ny gymnasieskola innebär inskränkt valfrihet - intressant med tanke på att förslaget läggs fram av alliansen. Läs mer om förslaget på regeringens webbplats.

onsdag 10 december 2008

Split vision

Vilken vecka! Å det har bara gått tre dagar ännu.

Den började med att jag slogs av insikten att jag INTE alls var klar med julklappsbestyret - kusinen kommer på kommunbesök på lördag och ska självklart ha en julklapp. Vad hittar man då på till en 2,5 åring som har allt? Bara att bege sig till närmaste leksaksaffär för att planlöst, och efter en stund även håglöst, gå omkring - tills jag såg den: xylofonen. Ett stort flin spred sig i mitt ansikte, vilket var resultatet av den visuella bild som helt tog över min hjärna av en 1,5 åring som outtröttligt slår på xylofonen medan min bror sakta men helt säkert drivs mot psykbryt...he he...den ska jag ha!

Det finns ju något som heter "skratta bäst som skratta sist" och "somliga straffar Gud med detsamma", vilket var exakt vad som hände mig när jag något senare talade med kusinens farmor, tillika min mor, och som informerade mig om att kusinen redan har två (2) xylofoner. Det kan i och för sig förklara varför min bror är en aning lomhörd men i övrigt innebar den informationen bara att jag snällt fick traska ner till leksaksaffären ännu en gång nu inte bara för att köpa en julklapp utan också för att krångla med att lämna tillbaka en.

Blev inte gladare av informationen efter sonens läkarbesök. Födoämnesallergi och astma förorsakar sannolikt att sonen håller sig på nedre delen, och ibland även under den normala viktkurvan för sonens ålder och längd. Sonens läkare har alltid tittat misstänkt på mig när hon konstaterat detta ungefär som hon tänker "den där feta morsan äter förmodligen upp all mat för den där stackars smala pojken" typ. Jag anser att jag fick min teori bekräftad på förra årets läkarbesök då hon rent ut kommenterade min vikt:

- Jag tror att mamma har gått ner ett par kilo sedan sist. Och sonens viktkurva har gått upp en aning, ser man på.

Nu fanns det fler anledningar än läkarens blickar och kommentarer som gjorde att jag överlät årets läkarbesök till fadern. Resultatet av besöket är inte desto mindre nedslående: sonens viktkurva dippar igen - vad fan ska man göra? Vi äter bara riktigt fet mat hemma, vilket ger avtryck på min viktkurva som nu håller på att slå all-time-high - och sonen äter dessutom minst två middagar varje kväll - många gånger ryker morgondagens matlåda redan innan det hunnit bli en morgondag. Min slutsats är att vi måste besöka en annan slags läkare för att hitta en bättre metod, varför jag påbörjat uppraggning av läkare med antroposofisk inriktning.

Fredag - julfest på temat maffia. Eftersom min kära sambo har ett osamarbetsvilligt förhållningssätt till mina utstyrselidéer har jag varit tvungen att byta flera gånger - han tycker att jag överarbetar och hittar på långsökta lösningar som är orealistiska just eftersom hans arbetsinsats krävs för att genomföra dem. Veckan har därför innehållit mer stillsamt fixeri till julfesten - fest måste man alltid fokusera nogsamt på med eller utan samarbetsvilliga familjemedlemmar.

Veckans slutsats: ska man klara av att vara Dirre måste man helt klart vara begåvad med split vision!

DirreVirreN

söndag 7 december 2008

Perspektivväxlingar ska skapa klarhet

Världen är idag både komplex och turbulent. Därför menar författarna Bolman och Deal, som skrivit boken "Nya perspektiv på organisation och ledarskap" att vi behöver använda oss av flera perspektiv när vi betraktar en organisation för att få en mer fullständig bild av den och för att förstå vad som går fel och vad vi kan göra åt saken. Boken ingår som kurslitteratur i kursen Ledarskap och organisation som nu går in på halvtid.

Boken är en tegelsten på 512 tätt skriva sidor. Bokens fördel är att författarna använt rätt många sidor till konkreta exempel för att förklara de abstrakta teorier - det gillar jag.

Har jag lärt mig något då?

Nja, känner väl snarast att det är i princip omöjligt att få till en fungerande organisation efter att jag läst boken. Det är förmodligen problemet med den. Att den inte tar upp tillräckligt många goda exempel. Författarna borde också vara uppmärksamma på att de snöar in en aning på olika slags flygrelaterade organisationer, det blir tjatigt, bättre variation på exempel efterlyses.

Betyg: två perspektiv av fyra möjliga. Boken är inte alls dålig men kan helt klart komma till saken på bra mycket färre sidor utan att för den delen skära ner på exempel.

PlugghästDirreN

lördag 6 december 2008

Dissad Dirre kommer igen

Onsdagkväll - jag sitter vid datorn och skriver på min inlämningsuppgift.

Det ringer på dörren - det är grannen.

Han undrar om barnen vill vara med i en Luciakör nästa lördag.

De vill de inte! Han använder bästa övertalningsargumenten. De är lika envist säkra för det.

Jag går ner och meddelar att:

-Jag är gärna med! Sjunger lika bra i kör som som solist. Har körerfarenhet också. (Hum, sådär lagom sant.)

- Det får du inte, svarar otacksamma grannen.

- Varför inte det, fortsätter jag. Jag både sjunger bra och är snygg! (Hum, det sista sådär lagom sant, men försöka duger - han är runt 40 och kanske synsvag han också.)

- Du är för gammal, svarar den nu ytterst otacksamma grannen.

För gammal? Runt Lucia diskrimineras både 15-åriga killar och medelålders kvinnor - är det dags att avskaffa den här traditionen. Börjar kännas omodern.

Dottern räddar upp situationen genom att anmäla sig - inser att platserna i de här Luciakörerna både är attraktiva och få och om ett par år inte tillgängliga alls. Klok dotter, måste vara morsarvet, förresten.

Att deppa är emellertid inte ett alternativ för mig - jag kommer igen.

Till nästa år funderar jag på om jag ska dra ihop ett gäng med halvgamla tanter och helunga tonårsgrabbar till ett Luciatåg helt rätt i samtiden.

LuciaDirreN

onsdag 3 december 2008

Gör ditt eget Idol

Gårdagens nyhet var väntans tider och bristande demokrati på svenska skolor.

Efter att ha genomlevt dagen och scannat aftonbladet.se kan jag utlysa dagens nyheter:

1) Direktörstjänst vakant sedan 12.35 idag
2) Utröstningstävlingen "Bonde söker fru" är fylld av tårfyllda deltagare. Dessutom äger en av bönderna en hästgård.
3) Minst två av Idol-deltagarna får det svettigt på fredag (de är tre kvar och en röstas ut varje fredag - de där aftonbladarna är ena rackare på enkelsiffrig matematik!)

Kombinationen hästgård och Idol påminner mig om ny kunskap inhämtad i helgen. På fullaste allvar finns det en tävling som heter HorseIdol. Den går ut på att ridskolor, ridklubbar och ridanläggningar ska använda sina kreativa hästtalanger i syfte att vinna ett uppträdande i Globen under kommande Stockholm International Horse Show.

Hum - hur får vi då dagens samlade nyheter att höra ihop? För så här viktiga världsnyheter måste väl ändå höra ihop?!

Ett direktörs-Idol såklart!

Börja med att ha en rikstäckande dirre-audition. Juryn, som består av en cool kille från Manpower som har massor av halsband och som är bekant med alla direktörsfacktermer, en kvinna med mångårig tjänstgöring på arbetsförmedlingen samt en plastikopererad man med flera direktörsår på nacken, åker land och rike runt för att ge alla Dirre-aspiranter några minuter på sig att att bevisa att de kan gå på möte, läsa in handlingar och knappa i bokningar i sina mobilkalendrar utan att svära. De som klarar detta får komma på slutaudition.

På slutaudition blir det tufft. Nu ska dirre-aspiranterna gå på finare middag och inte bara veta vilka bestick som ska användas till vilken maträtt, de ska också kunna hålla tacktal och låta bli att dricka för mycket alkhol och gör det ändå det ska de låta bli att säga en massa "sanningar" åt de andra dirre-aspiranterna och framförallt åt juryn. Det här är ett klassiskt delmoment där många riskerar att åka ut!

Efter detta har vi sållat ut agnarna från vetet och har kvar en handfull aspiranter som går vidare till själva tävlingen som innehåller moment som att komma överens med styrelser, fackliga representanter och ta emot utlänska delegationer utan att kulturkrocka sig allt för mycket. Dessutom ingår traditionella kontorstävlingsuppgifter som att knappa på datorn och prata riktigt länge i telefonen utan att bli röd om öronen. Deltävlingarna avgörs alltid av att de anställda får smsrösta på sin favorit, vilken ger bra klirr i kassan till vinnarens framtida representationskonto.

Simsalabim - en helt tidsenlig direktörsrekrytering!

IdolDirreN

Bilden på hästarna som står på Idol-rad kommer från Äpplerums lantgård. Bilder på dirre-aspiranter under deltävlingsmomentet "knappa på datorn" är lånad av barometern.se

tisdag 2 december 2008

I väntan på Godot - varför då?

Jag har senaste tiden slagits av all denna vänta som jag förväntas göra. I alla möjliga sammanhang ska jag och ibland medkamrater vänta in en massa rätta tillfällen beroende av ibland begripliga men tämligen ofta obegripliga påverkande parametrar.

Jag är skittrött på att vänta - jag kommer att ruttnar bort!

Att vänta är för övrigt inget som rektorn på Södra skolan i Motala ägnar sig åt. Av någon meningslös anledning tillåter hon inte Freddy i 9D att bli årets Lucia trots att grabben röstats fram på ett helt demokratiska sätt. Årets elevinflytandefråga som sköttes helt enligt Saddams diktaturkoncept.

Eleverna vill ha Freddy som Lucia -de struntar i om han är kille eller tjej - eller snarare: de vill nog ha en kille som Lucia för de tycker att det är en kul grej. Om man nu kan roa eleverna på ett så himla enkelt sätt som att låta årets Lucia heta Freddy - varför inte?! Vad är det otroligt stora hindret?

En av mina kloka arbetskamrater brukar säga att man ska välja sina strider - är den här striden värd valet - eller är det frågor på den här nivån som man orkar strida om på Södra skolan i Motala.

Nej, låt inte Freddy vänta på att få vara Lucia utan full fart framåt innan Luciadagen ruttnar bort!

OtålighetsDirreN

Den fina bilden som visar hur det går om man sitter och väntar för mycket har jag lånat från forum.studio.se

måndag 1 december 2008

Då var det dags igen

Julhetsen är här! Vansinniga 23 dagar framför oss att stressa runt och irra omkring på för att förbereda julfirandet - för att fira... ja, vaddå?

Googla på "Varför firar vi jul" så får du veta att Jesu födelse är händelsen som står i julcentrum.
En och en annan googlad sida vill istället lyfta fram julens hednisk rötter, vilket bland annat ska förklara varför vi släpar in barrande granar i våra hem mitt i december. Nu är ju som bekant svenska folket varken särskilt aktivt kristna eller hedniska. Ett svar på varför-firar-vi-jul-frågan som är mer troligt är att vi behöver en längre sammanhängande ledighet så här i värsta mörkret samt att vi anser att alla tillfällen att ordna fest ska och bör tas tillvara.

Tänk om vi kunde hålla det på den nivån istället för att springa omkring som galningar för att köpa onödiga saker till varandra, pynta hemmet med en massa grejor som samlar damm och som snart ändå ska tas bort samt laga otroliga mängder mat som vi sedan äter i kopiösa mängder under sådär två veckor och som kommer att resultera i att riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar ökar avsevärt.

Istället skulle vi kunna fira att vi behöver vila genom att ta det lungt - extra lungt - och ordna ett par enkla fester.

Vad gäller julhesten tänker jag göra som vanligt och lägga julribban på miniminivå vilket innebär två säkrade julaktiviteter. Barnens julklappar består nu på deras egna begäran av kontanter - det är julstöket prio ett. Och öppna plånboken kan jag ju som tonårsförälder så det var lättfixat. Julpyssel nummer två innebär att ställa fram ett par adventsljusstakar i fönstrena mest för att inte helt avvika från svensk standard och bostadsområdets norm. Möjligen kan också de hedniska instinkterna komma fram och därför den där julgranen åka in. Fix och färdigt - nu är det bara att börja fira.

Väl framme på självaste julhelgen tar jag ut rejält med ledighet och umgås med släkt och vänner under lugna förhållanden där julmaten, som är färdiglagad och uthämtad från bästa ICA-affären, förekommer i mycket måttliga mängder.

God Jul!

JulDirreN

söndag 30 november 2008

Perfekta processer i Globen

Fyrspann - helt galet

Slutet av arbetsveckan ägnade jag åt att lära mig mer om processkartläggning. Det är en metod där man kartlägger arbetsflöden för att säkra upp dem - om man alltså vill att de ska utföras så effektivt och bra som möjligt.

Lördag och söndag har jag tillbringat i Globen på Stockholm International Horse Show. Snacka om att ha säkrat upp sina processer de där Horse-showarna. Det har hoppats en del och hindrena har bestått av fantastiska kreationer med blommor, pynt, plintar och bommar i alla möjliga färger och material. Mellan hopptävlingarna har banan byggts om bara på ett par minuter. Ut på arenan har ungefär 20 personer under struktuerade former sprungit omkring och lastat in och/eller om alla grejor. Alla har vetat exakt vad de ska göra. Ibland har hindrerna varit helt undanplockade för ett mellannummer av exempelvis fyrspann eller ponnygalopp - sedan har grejorna tagits ut igen för att bli ny hoppbana.


Ponnygalopp - vilket drag!

Tänk om Horse-showarna istället släppt ut 20 personer endast med instruktionen: ta in alla hindren. Jag kan tänka mig hur det skulle ha sett ut - flera som springer för att hämta samma saker, någon som står och kliar sig i huvudet och undrar om den inte mest bara är i vägen, saker som slängs lite hursomhelst över sargen (för det är en sarg när det är hockey i Globen) och som kommer att vara spårlöst borta när det är dags att bygga ny bana lite senare under föreställningen...hade publiken överhuvudtaget fått se fler hopptävlingar då - eller ens någon?

Det kan säkert bli hur snurrigt som helst när man inte processplanerar. Men det finns det väl ändå ingen som inte gör?!

Eller?

ProcessDirreN

fredag 28 november 2008

464 av 512

Sidan 409 till 410 i boken "Nya perspektiv på organisation och ledarskap", vilken är andra boken som jag läser på min pågående organisationskurs, handlar om Karren Brady under rubriken Genus och ledarskap.

Karren Brady var 23 år när hon utsågs till vd för Birmingham City Fotball Club. Tur för Karren att hon inte var någon mespropp: hon hade en del utmaningar att ta i tur med: ett lag med både uselt spel och usel ekonomi. Inte nog med det, som 23-årig kvinna fick hon lov att bokstavligt talat tackla en och annan mansgris både i och utanför laget.

I min 512-sidiga bok, som är skriven av amerikanare vilka jag hört får betalt per sida och inte verk vilket kanske i och för sig är en myt vad vet jag, beskriver författarna hur hon ruttnar på en stöddig anfallsspelare. Efter att han meddelat henne att han gillar hennes genomskinliga blus med anledning av att han tydligt såg hennes bröst igenom den såg hon honom i ögonen och svarade: "Du kommer inte att se dem från det ställe jag tänker skicka dig till". Några dagar senare anfallsspelade han in en mindre klubb 25 mil därifrån.

Ekonomin fick hon snurr på bland annat genom att köpa och sälja sin man två gånger och på så sätt tjäna över en miljon pund - hon hade alltså gift sig med en av spelarna.

Jaha, vad vill jag säga med det här då? Inget mer egentligen än att det är för tidigt att recensera boken då jag bara är på sidan 464. Och att karriärstipset vd för ett fotbollslag både är nytt och intressant för mig - hade aldrig tänkt tanken innan.

Få se om de resterande 48 sidorna har något oväntat och spännande jobbtips att bjuda på!

PlugghästDirreN

Fotot av Karren har jag lånat från Wikipedia

onsdag 26 november 2008

Alla dessa eviga val

AMF pension har kontakt mig brevledes.

De påstår att det verkligen är dags nu! Att tiden går fort och att det inte var länge sedan de skickade ett brev till mig om att: "ta tag i detta, på en gång, eftersom det handlar om ganska mycket pengar". Oj oj oj då!

Jag förväntas göra ett val - var ska mina tjänstepensionspengar placeras för bästa avkastningen?! De talar också om var mina pengar finns om jag inte har gjort något val tidigare - och just det var min första fråga: har jag det och i sådana fall hur vet jag det? Helt oväntat tror de själva också att de är bästa valet - nähä!

Min brevlåda är fullständigt översvämmad med valblanketter från ppm, amf, kpa, spp, eem och allt vad de nu förkortar sig till där jag förväntas göra val om pensioner, telefonbolag och varifrån min el ska komma. Det sista känns ju jädrigt väsentligt.

AMF kan vara fullständigt lugna. Jag tänker inte belasta deras svarsportokonto genom att skicka in någon valblankett - jag bryr mig inte ett smack om var mina tjänstpensionspengar placeras av två anledningar:
  • fonder, aktier och sånt intresserar mig inte alls
  • den preliminära planen är att jag går i pension om 20 år!

20 år = en evighet.

För 20 år sedan var jag 25 år. Jag hade inga planer på att skaffa barn, radhus eller fast jobb som informatör. Mina planer sträckte sig fram till nästa måltid, vilket är inom en tidsrymd på max 3-4 timmar. Idag, alltså 20 år senare, har jag två önskade och underbara tonårsbarn, ett radhus som jag amorterar och betalar en hutlös ränta på, äckligt höga studieskulder med monsterösa månadsavbetalningar samt ett kul men sådär lagom bra betalt arbete som informatör. Trots svajig planering är jag urnöjd med situationen.

Slutsatsen är alltså att jag inte har en aning om vad som kommer att hända de närmaste 20 åren och kommer knappast att ligga sömnlös över var min tjänstepension placeras. Kan inte bara någon utbildat människa ansvara för och göra kvalificerade bedömningar åt oss andra om var pensionspengarna ska placeras.

Fram för färre val!

Snart-frisk-DirreN

tisdag 25 november 2008

tomten@tomteland.se

"Hej snälla tomten!

Eftersom jag har ätit min gröt varje dá
kan du väl i säcken lägga ett paket jag gärna vill ha.
Det är en mp3-spelare laddad med en favoritbok
som gör mig både glad och klok.

Bästa hälsningar från AnnaPanna"

PS. Du vet väl att du måste ta turen förbi Sälen i år för att lämna mitt paket? Jag skickar en vägbeskrivning via sms när julafton närmar sig. :-)

Som på en öde ö

Man kan ju undra om det pågår någon slags överlevnadsträning här hemma!

Sjuk och eländig har jag försökt härda ut i ett hem en hel dag UTAN mat. Varför har vi ingen mat hemma?

Runt 11.30 började jag min jakt efter lunch. Öppnade kylskåpet och vad hittade jag där: en burk mandariner, en halväten portion chockladpuddig säkert bortåt 3 veckor gammal och en burk böngroddar - vem har köpt böngroddar och framförallt VARFÖR?

Jag fortsatte mitt sökande i skafferiet och blev inte så mycket gladaren. Sonens coco-puffar var vad jag hittade.

Det var bara att sleva i sig coco-puffar och mjölk. Vet ni att av coco-puffar blir man bara mer hungrig varefter man äter. Så jag toppade med den där mandarinburken och gick därefter och la mig för att försöka sova.

Det gick inte. Jag var vrålhungrig.

Åter i köket. I skafferiet under en hög servetter hittade jag en påse nudlar. Det tog 3 minuter att koka dem så de blev ätbara. Sen var det åter till kojen.

Jag sov hela eftermiddagen som en klubbad säl - om det berodde på att jag var sjuk eller utmattad av hunger är oklart.

Bli aldrig sjuk oplanerat och blir du det se till att ha gått någon sådan där överlevnadkurs först så att du kan laga mat av ingenting!

SjukDirreN

måndag 24 november 2008

Helt sjukt!

Ja, jag hade ont i halsen igår. Men tog till metoden: om jag inte tänker på det finns det inte!

Det fungerade sådär.

Vaknade i morse med fortsatt halsont, nytillkommen betongkeps och öronsprång eller vad det nu heter när det värker i öronen.

Tänkte att Astra Zenica inte uppfunnit Alvedon helt utan anledningen, utan svalde ner två stycken tillsammans med morgonkaffet. Betongskepsen och öronsprånget tonade därefter sakta bort - däremot inte halsonten - men jag traskade iväg till jobbet med mottot: det ordnar sig!

Med anledningen av hälsotillståndet var inte trapporna upp till kontoret överhuvudtaget ett alterntiv utan jag valde hissen. In i hissen efter mig kom en man som skulle åka en hel våning längre än de två våningar jag skulle transporteras. Han knölar sig helt plötsligt längst bort i hissen och säger:

- Jag flyttar på mig så att du kan titta dig i speglen innan du går in på jobbet!

?

Vad menar karln? Behöver jag fixa till mig för att inte skrämma slag på jobbarkompisarna, eller vaddå?

Förmiddagen lunkar på. Betongkepsen kommer tillbaka. Öronen börjar göra sig påminda. Halsen gör apont. Nu förstår jag varför bästa Astra Zenica skriver på Alvedonburken att jag ska ta nya tabletter var 4:de timma - de håller inte längre än så.

Men nu har jag faktiskt gett upp. Det var inte länge sedan jag var urförkyld och gick omkring och nyste på mina jobbarkompisar tills jag blev frisk, vilket de inte har förlåtit mig för än - eller någonsin kommer att göra, den här gången tänker jag gå hem och vila mig frisk.

Sagt och gjort - jag tar min matlåda och går hem. Självklart äter jag upp maten först för man vet aldrig vad lite mat kan göra för hälsotillståndet - men det var inte det min kropp behövde nu - utan det var vila!

På vägen hem träffar jag en före detta jobbarkompis som börjar kasta snöboll på mig.

!

Visserligen träffar han inte vilket är konstigt med tanke på den stora träffområdesytan som jag utgör.

Men ändå. Är det så konstigt om jag känner mig sjuk?

SjukDirreN

söndag 23 november 2008

Ulla-Bella fällan



Är du kvinna?

Passa dig då för Ulla-Bella fällan!

Rakt ner i den kliver kvalificerade yrkeskvinnor då den traditionella bilden av arbets- och ansvarsfördelningen mellan könen innebär att omsorgsarbete är något som kvinnor utför- det är kärnan i den kvinnokulturella socialisationsprocessen.

Ulla-Bella är en ganska stereotypisk kvinna som säger ja tack och amen till alla arbetsuppgifter och som springer som ett skållat Ulla-Bella-troll för att behaga andra och utföra en massa arbetsuppgifter som andra inte vill göra ofta av omsorgskaraktär. Ulla-Bella betraktas helt enkelt inte som kvalificerad arbetskraft. Det som är beklämmande i sammanhanget är att även kvinnliga kollegor ibland tycker att det är helt ok att använda andra kvalificerade yrkeskvinnor oavsett proffession som Ulla-Bellor.

Yrkesgrupper som är kvinnodominerade är särskilt Ulla-Bella-utsatta. Ett exempel är informatören som generellt sett är bra skribenter. Använd dem till att minnesanteckna i alla möjliga och omöjliga sammanhang så vips har du en Ulla-Bella fälla! (Observera att det också finns relevanta tillfällen då budskapets utformning är av strategisk vikt och kräver just en kommunikationskompetens). Herregud - minnesanteckna från arbetsmöten ska väl vilken tjänsteman som helst klara av! Men det är ju skönt att ha en liten Ulla-Bella - min sekreterare! Kan hon inte vattna blommorna också när hon ändå håller på?!

Det påstås att jämställdheten kan öka när hierarkin bryts genom att kvinnor avancerar upp på tidigare manligt dominerade nivåer. Det krävs då att även kvinnliga chefer är medvetna om hur de agerar och vilka genusförväntningar de har på andra kvinnor. Så är inte alltid fallet.

Jämställdhet är inte en kvinno- eller en mansfråga – den är en människosynfråga!

Ulla-Bella-DirreN

P.S Ulla-Bella fällan myntades som begrepp av AnnaPanna och undertecknad efter att vi ruttnat på situationen.

P.S Ulla-Bella fällan poppade upp i mitt huvud med anledning av det organisationspm jag skriver. Gissa om hon fått vara med?!

lördag 22 november 2008

En plats i solen ger återblickar och kalla kårar

Annika Bengtzon, den enträgna reportern på en av landets kvällsdrakar är tillbaka igen. Denna gång för att undersöka det mystiska gasmordet på spanska solkusten. Gasmordet döljer många hemligheter och desto mer Bengtzon nystar uppdagas förgreningar till andra lukrativa affärsverksamheter som penningtvätt, knark och generationsfejder. "En plats i solen" spänner över 70 års historia - från NaziTyskland, bondlandskapet Sörmland på 50-talet, Stockholm, Malaga och Marocko i modern tid. Det gäller med andra ord att hålla reda på såväl tider som platser för att hänga med i kriminalromanens svängar. För min del resulterade det i att jag kände mig tvungen att ta itu med "Livstid" igen, efteråt. Många människor som vi stiftar bekantskap med i den tidigare boken återkommer nämligen i "I en plats i solen". Ett hett tips till dig är att du helt enkelt läser in dig på "Livstid" innan du tar itu med den spanska solkusten.

Det här är en spännande kriminalare. Jag gillar Liza Marklunds rappa språk och förmåga att snabbt sätta in mig som läsare i handlingen. Nu när jag även har uppdaterat mig med "Livstid" blir storyn ännu starkare. Alla bitar föll på plats lixom.

Betyg: fyra bländande guldstjärnor.

AnnaPanna

torsdag 20 november 2008

Slaget i min hjärna



Ibland är det svårt att vara jag!

Massor av ljudvågor har slagits om och i det lilla utrymme som finns i min hjärna. Jag har hela dagen suttit och lyssnat på människor som pratat om lite olika saker. Samtidigt har det farit runt en massa lösa och olösa tankar i mitt huvud om det jag hört. Som bakgrundsljud har jag haft The Killers "When we where young".

Det är skitsvårt att ha en så bra låt i hjärnan samtidigt som man ska försöka fokusera på annat!

Och så har självklart en matljudvåg poppat upp lite nu och då: jag är hungrig! Vad ska jag äta? Ska jag köpa lite godis idag? Ja men ni förstår...

Den poppande matljudvågen kompletterades under förmiddagen med visuella inslag föreställandes tiramisu, toast skagen och grillad kyckling. På eftermiddagen, efter en usel matlådelunch, blev upplevelsen tredimensionell med ännu en ljudfil i form av en högt knorrande mage.

Herregud - finns det någon diagnos?!

DirreVirreN

onsdag 19 november 2008

En uppenbarelse mitt i november


Klockan är 15:40.

Jag har ett par dagar tidigare fått en liten skrynklig lapp från sonens mentor där det står: "Möt mig utanför A-husets torn klockan 16:00 på onsdag - det är utvecklingssamtal". Bara att inställa sig alltså.

Ute har det hunnit bli vinter på bara ett par timmar - fullt snökaos. Jag hasar mig fram på mina glatta gympaskor som definitivt inte var skapade för vinterbruk. Hur kunde jag välja att ta på mig gympaskor mitt i vintern?

Och jag ser inget heller, snö överallt i luften och på marken, allt är bara en vit blurrig massa som flyter ihop. Nåväl, jag ser ganska dåligt även när det inte snöar på mig - men ett är säkert - jag ser inte BÄTTRE när det är en massa snöflingor framför mina redan tidigare synsvaga ögon.

Jag börjar närma mig målet och så plötsligt får jag se en hägring - en uppenbarelse:

Det står en golfbag på gatan!

Bara sådär i värsta snöstormen. Jag känner glädje - kanske är det ändå snart sommar. Någon positivt tänkande människa har lämnat sin golfbag på trottoaren, vänt för att gå in och hämta golfskorna kanske och vips blev det vinter. Det betyder att det lika snabbt kan bli sommar och golfväder igen.

Jag närmar mig uppenbarelsen...och ser att det är en moped!

Jisses va jag behöver glasögon på heltid.

I-dimman-DirreN

Veckans klurige kille

Välkommen till Stadshusbloggens triologi "Veckans klurige kille".

Under en kortare tid kommer välgenomtänkta funderingar och uttalanden att delges Stadshusbloggens läsare.

Varsågoda!

SpekulationsDirreN

tisdag 18 november 2008

Demokratisera mera

Staden har slagit på stora demokratiseringstrumman - nu ska medborgarna ha möjlighet att demokratisera med alla möjliga och omöjliga i en hel vecka lång enligt ett i förväg väl tilltaget program.

Själv har jag deltagit i två seminarier som intresserar mig av främst två anledningar; demokratiseringsmöjligheterna som it skapar och det faktum att två av mina arbetskamrater föreläst om detsamma.

Intresset för att demokratisera var tämligen lågt - en skara redan frälsta dök upp - vilka jag också kan namnge samt en (1) riktigt okänding.

Vad beror det då på?

Som ni vet har ju inte DirreN alla svar men en j*vla massa enstaka högskolekurser att referera till.

Statsvetenskapsstudenten våren 2008 fick sina 5 poäng (numera 7,5) genom att skriva ett fullständigt lysande pm på rubriken "Är Sveriges politiska spelregler och partisystem omodernt?" där två teorier redovisas, vilka delvis kan arbeta med varandra. Att pm:et stannade hos högskolelektorn och inte basunerades ut som ny revolutionerande demokratikunskap är underligt men sant.

Hursomhelst var det säkert nya fräscha demokratitag staden ville ta...kanske får man tänka ännu nyare och fräschare nästa gång!

DemokratiseringsDirreN

Heja kulturbutik!

Jag måste bara slå ett slag för stadens kulturbutik. De är kunniga, serviceinriktade* och kommer ofta med underfundiga boktips. Jag gillar tjejerna skarpt och att de dessutom har musik, filmer och andra kuligheter i butiken är en extra bonus.

Det känns med andra ord riktigt bra att lägga mina bokslantar i deras kassaklirr.

* Är boken slut? Nemas problemas. Du får ett mail när boken ligger och väntar på dig. Det kallar jag bra service.

AnnaPanna

PS. Du vet väl att du även kan shoppa deras böcker på nätet. Spana in länken ovan så kommer du till webshopen.

måndag 17 november 2008

Fångad i ett jobbträsk


Musik: Fångad av en stormvind

Jag har aldrig slutat tro
att efter varje arbetsdag väntar ledighet
fast jag knappt det kan förstå
så finns det lite tid för sömn
snart dax att börjar om igen
Känner längtan till en stilla vilodag
plötsligt står jag i en arbetsfylld orkan

Jag är fångad i ett jobbträsk
plats finns ej
precis allt kan hindra mig
när det blåser i min hjärna
Fångad i ett jobbträsk
natt och dag
här finns bara arbetsuppgifter och jag
och det ljus som fredan lämnat kvar

Det är dags att ge sig av
de stunder som har flytt kommer aldrig mer
reser mig från skrivbordets kval

ja allting blir så lätt utan papper överallt
Utan saknad lämnar jag bort en jättehög
fri men ändå obunden inte längre trög

Jag är fångad i ett jobbträsk
plats finns ej
precis allt kan hindra mig
när det blåser i min hjärna
Fångad i ett jobbträsk
natt och dag
här finns bara arbetsuppgifter och jag
och det ljus som fredan lämnat kvar

ArbetsnarkomanDirreN

Bilden har jag lånat från Margareta G:s blogg

söndag 16 november 2008

I like to move it move it



Alex, Marty, Melman och Gloria, med pingvinerna som besättning, gör sig redo att återvända till New York.

Det slutar med en nödlandning på afrikansk mark, där Alex återförenas med sin familj. Målmedvetna pingviner ger trassel med turister som i sin tur sinar vattnet.

Sällan blir tvåan lika bra som ettan. Så även denna gång. Trots det är 1,29 god investerad Madagaskar-filmtid.

Betyg: tre rappande lemurer och en hiphoppande flodhäst.

FilmDirreN

fredag 14 november 2008

Mitt i en organisationsteori

Första boken ut på kursen är "Organisation - att beskriva och förstå organisationer".

Och det låter väl hur trist som helst!!!

Svar nej, det är - kanske inte urkul - men faktiskt riktigt intressant.

Organisationen har betydelse - betydelse för hur och om verksamheten funkar - för mig som anställd och för att nå målen. Det är klart att det finns strukturer som stödjer måluppfyllelse bättre än andra. Det är klart att ledningen måste begripa hur organisationsstrukturer funkar för att nå måluppfyllelse.

Målet är allt? Nja, kanske inte - men en betydande faktor för den eller de som startar och driver en organisation. Och även för alla oss andra som finns i den.

Mitt första pm är också skrivet - lite finlir kvar - på söndag ska det in. Jag har beskrivit en organisation med teoretiska begrepp ur boken och värderat den organisationsmodell jag valt.

Betyg: pm:et var lätt att skriva med boken som grund och det var syftet med boken; att göra organisationsteori begripligt. Alltså får boken ett gott betyg: fyra organisationsscheman av fem möjliga. Några kapitel var aningen för abstrakta, vilket gjorde att jag tappade lite läsflyt - annars ett högre betyg.

PlugghästDirreN

måndag 10 november 2008

Ännu ett år

Då har jag avverkat ännu ett år - tänk att jag bara blir äldre och äldre och klokare och klokare!

Födelsedagen firades till liten del med tårtkalas tillsammans med släkt och vänner. Dagen för övrigt bestod mest av att läsa organisationsvetenskap i syfte att ta mig an första uppgiften som ska vara inlämnad på söndag.

Jag har genom denna kurs sysselsättning så jag klarar mig. Någon oro över att jag är ute och ränner på krogen eller virrar på torget nattetid är onödig. Jag sitter helt enkelt hemma under min läslampa.

Med tanke på den present jag fick av Annapanna hoppas jag nu faktiskt att min kurslitteratur snart är genomläst.

Annapanna gratulerade mig med en bok av favoförfattaren Lena Sundström - "Känns det inte fint att finnas en dag till". Lenas bok "Saker jag inte förstår och personer jag inte gillar" är den enda bok jag läst fler än en gång (fler än två gånger också faktiskt!).

Mot flera år och mer klokskap!

FödelsedagsDirreN

söndag 9 november 2008

Dagens födelsedagsbarn

Idag lyfter vi på hatten och hurrar för vår fuskDirre som har blivit ett år klokare! Hoppas du får en kalasfin dag och att bacillerna har flytt fältet.

Grattis, grattis önskar AnnaPanna